Ingrid Johanna Westling

Jag är rätt stolt över mig själv faktiskt.
Jag tror att någonstans i mitt huvud har det klickat till och något säger mig att det är dags att börja ta tag i skolan nu, det är inte långt kvar och jag har mkt att ta igen.
Tyvärr så vet jag inte om det bara är för dagen jag känner så, Kanske min svåra perido äntligen är över?

Var på ett studiebesök på rehab..(?) idag, inget mer intressant än att jag höll på att somna och ville nog mest bara hem. Men idag gjorde jag min sista dag i skolan och klappar igen fabriken och går på lov idag, har nämligen lovat min mamma att vakta mina småsyskon i ett dygn, från imorgon bitti tills torsdag kväll. ( Jag vet, det kanske inte låter som att jag tar tag i skolan, men jag börjar med en mjukstart)

Var faktiskt och sola idag med. Det bövdes för att komma igång.
Jag fick stressa ut ur solariumet samtidigt som Frida fick springa och lämna nyckeln, ändå missade vi bussen.
Så vi börja gå ner mot aivas och tänkte på hur vi skulle få en timme att gå i Bergsjö.
När vi gick där med en läpp som hängde ner till knäna och två huvuden som inte viste vad vi skulle göra, ser vi Nannie och Micke, som fallen från himlen för att rädda oss från en timme i Bergsjö =)
Jag kom hem utsvulten och hoppades bara på att det inte skulle vara något oönskat till middag idag, jag hade även där turen på min sida och fick en mycket god och uppskattad mat.
Jag har inte så mycket mer att komma med idag, kanske kommer med något mer senare, det får vi se.

29 timmar, det här börjar se rätt bra ut och det går faktiskt bra!


Har ni någon gång känt fjärilar i magen?