Fint

Någonting kom emellan oss
som plötsligt blivit till
och som gjorde att vi inte kunde se
och jag ropar högt till dig
fast ändå ingen svara mig
men jag kan inte lämna dig ifred

Jag skall inte glömma dig
och kanske har du format mig
till någon som du kännde alltför väl
och fast du lever inom mig
så känns det som jag saknar dig
Vi är ju två som delat samma själ

 
Jag lovar att vinka när natten är stilla
och stjärnorna blinka, då kan ja nå dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0