Ingrid Johanna Westling

Sängläge är inget för mig.
Inte i flera dagar.
Nu räcker det.
Det kryper under skinnet på mig.
Jag vill ut och leka med livet i helgen
Min själ har börja blinka i röda varnings singnaler och ropar efter träning.
Och här ligger jag fullproppad av alvedon, ipren, antibiotika, tabl för magen och orkar nästan inte röra mig.
Jag känner att det börjar bli tid för att blir helt frisk och kry.
Ge mig den tiden.
Nu, helst igår.
Konstigt nog är jag sugen på donken, har inte varit det på år och dar och bara kännt mig äcklad av tanken.
Men jag orkar inte dra mig dit.
Önskar jag hade en cykel så man slapp gå.
En sån ska fixas :) Blir härligt när våren krypit fram, man kan cykla till skola och gym. Toppen!

Nu ska jag försöka flytta mig ur sängen och ta mig till pappa.
Jag känner att jag kommer behöva slänga mig på soffan när jag väl är framme och återhämta mig efter en promenad på några hundra meter, kanske en km.

Puss!